2014-01-15

Storken kom med bebis..

I Söndags var jag hos min syster Anette. Vi hade flera timmar alldeles själva. Samtalen handlade ganska mycket om barndomen, det blir lätt så när man börjat rota i något ordentligt. Både jag och Anette har många jobbiga saker med oss, även i vuxen ålder så har saker hänt som format oss, jag tror det på något vis fört oss närmare varandra. Det finns de som inte kan förstå hur det gått till.

Jag och Anette var absolut inte några vänner när vi var barn.

Jag minns när jag frågade pappa varför inte mamma var hemma, återigen var jag ca 3 år. Pappa svarar mig att hon är på sjukhus och när hon kommer hem så har hon med sig din lillasyster. Varför hade ingen berättat för mig att jag skulle få ett syskon? Eller har jag bara glömt det?
När mamma kom hem med Anette så tyckte hon att jag ska komma och titta på bebisen, jag blev jätteledsen och sprang och gömde mig bakom en buske, den busken hade ganska många besök av mig. Mamma försökte få mig att komma fram, men inte förrän Michael kom och hämtade mig så gick jag därifrån. Jag vägrade titta på bebisen i flera veckor, kanske tittade jag i smyg.


Jag kommer ihåg att strax efter Anette föddes så pratade Pappa med mig och Michael, han sa till oss att vara extra snälla mot mamma, för mamma hade det jättejobbigt med bebisen. Jag minns att vi gick på tå för att hon inte skulle tycka att vi var jobbiga..och det pågick länge. Pappa försökte alltid vara mamma till lags, men det är så jag idag kommer ihåg det. Det kanske inte var så.

Jag och Anette blev inte vänner förrän jag flyttade hemifrån.  







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Sociala medier

Det här med sociala medier är ett intressant fenomen. Jag är periodvis så otroligt trött på att se och "höra" om allt och alla....