2014-02-09

Lite fler ord från barndomen....

När jag var 5 år, fick jag börja "lekis". Jag fick börja ett år tidigare än det flesta andra. Det berodde på att jag inte kunde säga R. Mycket märkligt att jag bott i ett samhälle stora delen av mitt vuxna liv där nästan ingen kan säga R. Dom kanske inte hade tillgång till lekis vid 5 års ålder helt enkelt :D

Jag minns bara små fragment från de olika ställena vi bodde innan dess.

Mina första minnen är när vi bodde i Lännäs och Anette föddes, efter det flyttade vi till Pålstorp. Där kommer jag ihåg att det vara massa prata om att Michael skulle börja skolan, allt runt detta var  besvärligt, dom visste inte hur han skulle ta sig dit, gick det skolbuss, behövde pappa köra honom dit...osv. Mina föräldrar löste detta genom att flytta till Tyble istället. Det var även då jag började "lekis"

Jag kommer inte ihåg så mycket annat från Pålstorps tiden. Det finns något foto där jag och brorsan sitter på ett tak till en jordkällare. Jag har för mig att vi klättrade ganska mycket där.

Men jag minns att mamma nu började "snacka skit" om pappa, jag var 5 år gammal.

En Söndagsmorgon undrade jag vart pappa var, han brukade alltid vara uppe tidigt för att fixa med olika saker. Mamma berättade att pappa minsann inte kommit hem förrän framåt morgonen "jättefull", så full att han fick ta dikesvägen hem från "Roffe" som bodde några kilometer ifrån oss. Vi bodde på landet så det var ingen fara för att pappa skulle bli påkörd i alla fall. Men pappa skulle nog sova mest hela dagen sa mamma. Jag minns att jag frågade mamma vad det var för något, alltså att vara full.Jag hade ingen aning om vad det innebar, jag kan inte komma ihåg att jag såg pappa full förrän jag var väldigt gammal. Mamma minns jag full en gång.



Midsommarafton, den heligaste fyllehelgen av dom alla, jävligt många super sig fulla och gör bort sig. 

Midsommarafton, en av dessa storhelger, där den som dricker mest alkohol vinner.

Midsommarafton när jag var 11-12 år  blev den första gången som jag förstod hur alkohol påverkar människor, i det flesta fallen påverkar den jävligt illa, det är fortfarande min uppfattning 30 år senare.
Vår familj hade blivit bjudna till vår morbrors familj, dom hade en stuga vid Hjälmaren, vi alla tyckte det skulle bli roligt att fira midsommar där. Vi brukade inte fira midsommar annars, inte mer än att det skulle ätas sill och potatis, jag har än idag inte lärt mig gilla det. Vi cyklade allihop, för det var inte så långt. Jag tyckte det skulle bli jätteroligt att få fira midsommar med deras familj. Vi åt sill och potatis, det där med att äta jordgubbar till efterrätt visste jag inte att man gjorde förrän flera år senare. Dom vuxna snapsade och hade riktigt roligt, jag kan inte minnas att dom sjöng några snapsvisor, men dom tjoade högt och skrek skååål. Det tog inte långtid innan tjafsen tog över det bra och roliga, morbrorn och hans sambo skrek på varandra, de andra vuxna skrek också, några av dom grät.
Alla barn blev oroliga.
Jag minns inte att pappa var full, men mamma blev full, hon skulle cykla hem. Jag och Anette och morbrorn försökte få mamma att lugna ner sig, följde henne hela vägen dit vi lämnat cyklarna. Väl framme där märker mamma att hon tappat en sko och hon beslutar sig för att försöka hitta den. Det gjorde någon av oss ganska tidigt på tillbakavägen, men vi visade inte den förrän vi var tillbaka vid stugan. Nu försökte alla lugna mamma, som fortfarande skulle cykla hem. Lugnet börjar tillslut lägga sig och vi gick och la oss. Jag vet inte om de flesta sov, jag gjorde det inte.

Inte visste jag, att när jag blev vuxen skulle uppleva lite värre midsommaraftnar än den här. Det kan vara tur att man  inte vet vad som väntar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Sociala medier

Det här med sociala medier är ett intressant fenomen. Jag är periodvis så otroligt trött på att se och "höra" om allt och alla....