2014-02-03

När jag var liten...

Var jag och min bror ofta med hos farmor och farfar på helgerna :)

På sommaren jobbades det alltid jättemycket på gården. Vi fick ofta gå med matsäck till dom vuxna som tex höll på att fixa med höet. Det var alltid väldigt långt att gå, det tyckte i alla fall våra små korta barnsben.
Hade vi barn tur så kunde pappa följa med oss och bada någonstans efter dagens arbete var slutfört. Oftast var det inte så långt ifrån där farmor och farfar bodde, men ibland åkte vi ända till Hampetorp.

                                        (Stal detta fotot från Örebro kommuns sida det är från Hampetorpsbadplats)

Idag var jag och fick öron-akupunktur (Nada) och då fick jag upp bilder från en av dessa gångerna som vi var i Hampetorp och badade. Jag tror vi var där med min farbror och hans familj, jag har även för mig att vår hund Arras var med, men jag kan blanda ihop det med någon av alla de andra gånger Arras var med, den hunden fullkomligt älskade att bada Jag tyckte det var lite häftigt att pappa och Arras tävlade hur långt dom orkade simma innan någon av dom gav upp och vände mot land igen. Oftast vann pappa.

Dom bilderna jag fick idag, när jag typ halvsov till stilla musik var att jag , Michael och pappa skulle se hur långt vi orkade simma. Jag tyckte vi skulle försöka simma över till ön en bit ut i sjön, och jag simmar och simmar tills jag det känns som jag håller på att sjukna, jag orkar inte simma varken fram eller tillbaka längre. Jag sjunker och sjunker men helt plötsligt kommer min stora starka pappa och hjälper mig upp, in till land. Är det sant? Jag vet inte? Men det känns så.

Jag vet även att efter detta, tyckte jag inte att det var så häftigt längre att tävla i att simma i en sjö där man inte vet hur djupt det är eller hur långt det är till stranden igen.
Jag brukade i och för sig fortfarande vara jätteimponerad av att pappa alltid vann dessa tävlingar, både mot Michael och mot Arras. Men efter denna incident var jag däremot väldigt medveten om att det även kunde vara farligt,  jag stod oftast och väntade på att dom skulle vända in mot land och var oroad över att dom kanske inte skulle orka tillbaka....





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Sociala medier

Det här med sociala medier är ett intressant fenomen. Jag är periodvis så otroligt trött på att se och "höra" om allt och alla....