2014-02-04

Tankar om barndomen...

Min blogg, min borg, mina tankar, mitt liv, mina funderingar.

När jag läser vad jag skrivit under det sista året, då är det mest när jag varit ledsen, fundersam och hyst agg mot något.
Varför inte lägga fokus på de bra sakerna som finns just nu? Men det kommer nog.

Hos min kurator har vi mest rotat i sånt som gjort mig till den jag är idag, med andra ord skitsaker.

Det vi har kommit fram till hittills när det handlar om barndomen är att jag kanske fick ta för stort ansvar, tex så det var jag som fick följa med Anette till sjukhuset när hon bröt armen, för mamma stod hysteriskt och skrek att hon klarade inte av att se sånt och att det var så jobbigt att sitta på sjukhuset och vänta. Det måste varit mycket bättre och sitta hemma i köket och vänta på att vi skulle komma hem igen.

Det var jag som skämdes när vi fick besök och inte hade annat än en svart kopp kaffe att bjuda på. Nu fick vi inte speciellt många besök, men ändå.

Jag minns ett tillfälle när jag fick reda på att min farbror med familj skulle komma och hälsa på, jag frågade om jag fick slänga ihop en sockerkaka och det fick jag om vi hade sakerna hemma till det. Så det gjorde jag, men den hann inte bli färdig innan dom kom, så vi fick sitta och vänta på att den skulle bli klar. Under många år var jag maniskt besatt av att baka sedan jag flyttat hemifrån, jag är fortfarande sån i perioder. Jag tycker inte om att inte ha fikabröd i frysen.


( Jag och Anette, vår älskade Arras ligger med bollen vid våra fötter, fotot är taget 1981, platsen är Stenstorp utan för Ekeby-Almby Örebro)

Jag kan inte minnas att någon tvättade våra kläder, det fanns aldrig rena strumpor eller gympakläder. Anette berättade att när hon någon gång tidigt på lågstadiet blev hämtad av mamma då hade en av fröknarna pratat med mamma om Anettes kläder. Läraren tyckte att Anette var "sunkigt"  klädd, mamma blev vansinnigt arg. Mamma hade tydligen varit och köpt några jeans och tröja till henne efter det samtalet, men hon fick inte vara med när hon handlade vilket resulterade i att hon hatade de nya kläderna.

Jag kan inte minnas att vi fick nya kläder, förutom till skolavslutningarna. Jag vet inte varför de var så viktigt att vi då skulle ha det. Jag frös alltid på vintern, för det där med varma/torra kläder var det ingen som förstod att man behövde.

Oftast tyckte mamma att vi inte skulle vara med på friluftsdagarna i skolan. Jag tror det berodde på att vi aldrig kunde få med oss någon matsäck. Jag minns bara en gång då jag hade det med mig. Jag kan inte varit gammal alls, jag gick nog på lågstadiet, och vi skulle gå nånstans vid Ånnaboda, det var vinter och kallt, jag frös nästan omgående och jag längtade tills jag skulle få äta min matsäck. Matsäcken bestod av varm chokladmjölk, en ostmacka och en prickigkorvsmacka. Detta var lyx för oss barn, vi fick i stort sett aldrig pålägg på våra mackor, för det skulle pappa ha med sig till sina jobbmackor. Allt för att inte visa hur dåligt vi hade det.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Sociala medier

Det här med sociala medier är ett intressant fenomen. Jag är periodvis så otroligt trött på att se och "höra" om allt och alla....