2015-05-05

Fader vår som är i himmelen...

Skriver ett inlägg om pappa...igen..
Det blir mest ledsamt och jag borde kommit över hans död.
Man kommer aldrig över att någon dör, det enda som händer är att det blir lättare med åren, men jag kan fortfarande sakna honom.
Jag saknar min friska pappa som fanns där. Jag saknar även nuförtiden min sjuka pappa.
Jag saknar att inte kunna ta med honom en sväng i bilen för att kanske fika. Jag saknar hans frågor som exempelvis kunde vara - Ska vi till Wessels nu, eller - har du köpt en ny bil ? Det var inte troligt att vi skulle till Wessels som fanns i Örebro för 25? år sen, inte heller hade jag skaffat någon ny bil på ett par år. Men det var en tid då pappa fortfarande ställde frågor.
Det gjorde han inte alls den sista tiden.

Det är 12 år sedan idag. 12 år sedan jag och min syster Anette satt och vakade vid hans sida. Jag glömmer det aldrig och jag vill inte heller glömma det. Jag vill att det ska finnas kvar i mitt hjärta. Det är en gåva att få finnas vid sin faders sida när han sakta somnar in, det är inte alla som har den förmånen.

I morgon är det alltså 12 år sedan min pappa dog. Min pappa som vid 53 års ålder dog i en parkinson plus sjukdom. Jag brukar säga att pappa hade en demenssjukdom för jag brukar inte orka förklara vad det var för sjukdom men den heter kortikobasal-degeneration-cbd .(klicka här om ni vill ha lite info)

Jag har inte tänkt detta ska bli ett lipande inlägg så därför avslutar jag redan nu


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Sociala medier

Det här med sociala medier är ett intressant fenomen. Jag är periodvis så otroligt trött på att se och "höra" om allt och alla....